Vad var det egentligen Moderaterna ville lösa genom att stänga simhallarna? Var problemet investeringarna? Eller var problemet driftskostnaderna?

För nu föreslår Moderaterna att bassängerna i Tyringe ska täckas över, lokaler byggas om, brottningen flyttas, bowlinghallen utvecklas och andra verksamheter få plats. I Qpoolen vill man både skapa nya användningsområden i den gamla simhallsdelen och investera i entré, toaletter och ytskikt. I Bjärnum nämns bland annat en ny fritidsgård.

Inget av detta är gratis. Tvärtom kommer flera av förslagen att kräva investeringar och därefter också innebära löpande kostnader.

Moderaterna hänvisar till externa medel när det gäller utvecklingen av Tyrs Hov. Gott så. Men externa pengar till en investering trollar inte bort den framtida driften. Vem ska bära den? Kommunen, föreningslivet eller någon annan? Det beskedet saknas.

Och där börjar argumentationen bli svår att få ihop.

Om simhallarna stängdes för att kommunen måste minska sina investeringar är det märkligt att omedelbart presentera en lång rad nya investeringar och ombyggnationer i samma anläggningar. Om problemet i stället var driften är frågan hur större bowling, nya föreningsytor, fritidsgård och andra nya användningsområden plötsligt skulle sakna driftskostnader.

Simhallarna har dessutom något som flera av alternativen inte självklart har: direkta verksamhetsintäkter. Besökare betalar för att bada. Det betyder naturligtvis inte att simhallarna finansierar sig själva, men när man pratar om vad verksamheten kostar kommunen är det nettokostnaden som är intressant. Intäkterna kan inte bara räknas bort ur ekvationen.

Så frågan kvarstår: vad var det egentligen man skulle spara på?

Moderaterna skriver själva att kommunen måste hålla nere investeringarna. Då måste rimligen samma ekonomiska måttstock gälla också de egna förslagen. För oss handlar detta dessutom om mer än kronor och ören. Tyringe och Bjärnum är två av våra större orter. Ska hela Hässleholms kommun leva måste det också finnas service, fritidsverksamhet och mötesplatser utanför centralorten.

Kristdemokraternas utgångspunkt är enkel: folkomröstningens resultat ska respekteras. Det betyder inte att vi ska blunda för byggnadernas skick, investeringsbehoven eller ekonomin. Tvärtom behöver vi ta fram en långsiktigt hållbar väg framåt.

Men den diskussionen måste börja med hur simningen kan finnas kvar, inte med vad man ska fylla lokalerna med efter att bassängerna täckts över.

För just nu återstår egentligen bara två rimliga förklaringar. Antingen tänkte Moderaterna inte hela vägen när man drev igenom nedläggningen.

Eller så är talet om att ”utveckla” simhallarna en dimridå dagar före valet, när man har insett att beslutet kostar röster.